Med Annikki på julbasaren på Suomikoti

Sedan Veikko Virtanen gick bort för en och en halv månad sedan har vi inte varit på Suomikoti. Jag tvekade också inför besöket idag, eftersom sorgen efter allas vår underbare Veikko är så tung och att komma dit och veta att han inte skulle vara där var svårt att tänka sig. Men Pentti, Veikkos son, hade lovat hämta Annikki (som efter hård kamp i nåder får stå i kö till Suomikoti) till årets julbasar och klarade han av det så skulle väl jag också göra det.

Det blev en fin tripp och trevligt att träffa personalen, som alla talade så varmt om Veikko och att även de sörjde honom. Dessutom, som en extra bonus, följde Annikkis hemtjänstvårdare (eller vad det heter), den fantastiska Bahra, med. En mer dedikerad och ombryende hemtjänstperson än hon finns inte! Hon hade, på sin egen tid (som så ofta) sovit över hos Annikki och gett henne mycket mer tid än hon får betalt för. Hon sa, att de futtiga timmar i veckan som Annikki tilldelats långt ifrån är tillräckliga och att hon, av ren medmänsklighet, inte kan lämna Annikki ensam så mycket. Heder åt Bahra som ger Annikki det som Annikki, efter nästan 50 års skattebetalande, har rätt till och som svenska staten har åtagit sig att tillhandahålla men tyvärr inte gör: en god omsorg och en trygg ålderdom.

Nu väntar vi alla på att det snart ska bli Annikkis tur att få komma till Suomikoti och få den trygghet och värme som också Veikko fick under sina sista år i livet!

Pentti och jag fick en liten pratstund på tremanhand med den nya föreståndaren Virpi Johansson, som kom efter Katriina Åberg som gick i pension. Det var trevligt att knyta den kontakten och vi sa, som vi alltid brukar, att: Kampen går vidare!

Här är bilder från utflykt till julbasaren på Suomikoti. Texter syns om man för muspekaren över bilderna. Dubbelklicka för att förstora bilderna.

Historia på ålderns höst

Veikko Virtanen, 20 år

Mikko Viitala tar i sin fredagskolumn den 11 februari på SR Sisuradio upp frågan om hur mycket vi kan lära av Veikko Virtanens och andra gamla människors livsberättelser och om betydelsen av tvåspråkig personal inom äldreomsorgen. Om hur Veikko, tillsammans med sin kamrat Viljo på Suomikoti, deltog i samma krig och är född samma år som författaren Väinö Linna, och om hur de båda känner igen sig i Linnas – och hela Finlands – mest kända krigsskildring  Okänd soldat. Vem för den historien vidare när Veikko, Viljo, Annikki och andra veteraner inte längre finns bland oss?

Läs och lyssna på kolumnen här (på finska).

Darya Pakarinen: Ålderdom är inte en dom

Darya Pakarinen, artist och sångerska i Darya & Månskensorkestern, var en av alla de omtänksamma människor som engagerade sig i VeikkoVirtanens fall. Hon har även varit på Suomikoti med sitt band och spelat flera gånger, till de äldres förtjusning. Här skriver hon mycket tänkvärt och engagerat om ålderdom, värdighet – och sin gamla vän, Birgit. Se till att läsa hela den fantastiska texten och se på musikklippet från Suomikoti från i somras!

Föreställ dig att det kommer en dag då du befinner dig i ett tillstånd av kontraktion. Kanske befinner du dig ensam i livet efter att din partner, dina vänner, din hund, eller din enda vän – en gammal fågel – lämnat detta jordelivet. Kvar är du i buren där du kämpar krampaktigt för att känna ditt värde i ålderdomens vakuum. Kvar är du kanske med minnen från en annan tid och kanske en och annan bild som bekräftar att du existerat. Kanske har du varit en del av ett större sammanhang och betydelse. Den tiden är sedan en längre tid borta. Kanske sviker kroppen och minnet dig en aning? Ålderdom och jordens gravitation skapar en synergi av total, mörk isolation. Den ofrivilliga ensamheten blir som ett tungt ok att bära för en redan trött och utsliten kropp. Även om du får besök med det mest nödvändiga så vet du att det är de där extra tusenlapparna från din pension som är det enda intresset hemtjänsten har – du är bara en kund i mängden av kunder.

Veikko om Annikki

Jag har berättat för min pappa Veikko om Annikki. Han blev sorgsen, suckade och sa (översatt från finska):

Hon borde inte behöva vara så ensam och vara orolig för hur hon ska klara sig. Alla som behöver det – och som vill – borde få komma till ett hem, ett riktigt hem, som Suomikoti.

Jag hoppas att man ska börja lyssna mer på oss äldre och att mitt fall kan hjälpa till att belysa hur det är, särskilt för oss finländare, när vi blir gamla i Sverige.

Veikko visar bastun på Suomikoti för Finlands EU- och migrationsminister Astrid Thors och riksdagsledamoten Nina Lundström, FP. 5 februari 2011.

© Foto: Merit Wager

Bemötandet av gamla blir sämre och sämre

Pirkko Sinkkonen, socialrådgivare

Jag har arbetat inom sjukvården i 40 år och jag upplever att bemötandet av våra åldringar bara blir sämre och sämre. Det är som om de inte har något människovärde utan vi, d.v.s. samhället, bemöter dem som om de vore konservburkar!!!

Jag har kämpat i 1,5 år nu för att våra ännu levande finska krigsveteraner som bor här i Sverige ska ha ett värdigt liv sin sista tid i livet. Men vårt samhälle vill inte ta ansvar utan säger att man kan erbjuda mera hemhjälp m.m., trots att de flesta vill bo bland andra äldre och likasinnade på ett äldreboende där det finns tvåspråkig personal (finska och svenska).